014 . Hopp

”Jag går på en bro, jag tittar ner,
då ser jag vatten och en massa sten.
Jag ställer mig på räcket och tänker;
nu vaknar jag aldrig mer.
Döden andas ovänligt,
tankarna slår som ett gupp,
men jag går ned ifrån räcket,
för jag tänker aldrig ge upp.”

Uppläst av Ebba

Skriven av Carl | 2015