015 . Tystnaden

”När det är helt tyst så hör jag inte ett knyst.
Men ibland känns det som om jag hör allting
Med ett kling kring min halvt sovande halvt vakna hjärna
där en tärna ska bli en berömd fotbollsstjärna.
Tankarna virvlar runt
stumma och dumma
Med inte ett hum om mitt fuktskadade rum.
I huvudet medan jag sover
I min lugna ostugna sömn
Av mirakulöst motbjudande medkänsla
Låter de illaluktande småkrypen
Högt av den svarta mögliga flygplanstypen
I sitt plan av gran.
Det låter mer som det höga lilla pipljudet
Från tågvagnens bruna bakbromsar
I den höga himla tunneln
Av sten från brunnen.
Det låter nästan som när mina slitiga sura syskon
Skriker ut sitt glädjerop
I sin mörkergrop
Av hemska himla hala bekymmer
Som när de rymmer hela mitt rum av fasa”

Uppläst av Viggo

Skriven av Hedvig | 2015